Rapport från Veteran-VM i Lettland

6 st löpare från klubben deltog på Veteran-VM i Lettland den 5-13 juli. Peo Bengtsson lyckades här ta sitt 15:e guld på Veteran-VM! För Peo blev det två silver och ett guld under veckan i klassen M85. Clarie Eks resultat var nästan lika imponerande med två silver och ett brons i W85.

Nedan har Peo Bengtsson skrivit om årets Veteran-VM:

VETERAN-VM 5-13 JULI, 2019 VID RIGA I LETTLAND.

Trots att det är så nära från Pans Östersjön-terräng till Rigas liknande Östersjön-terräng, var vi bara 6 Panare – Eva Nordahl, Clarie Ek, Anna-Lisa Hansson, Raimo Salminen, Ulla Engelby och jag - som deltog.

Sprint-tävlingarna anordnades med kval-tävlingen omedelbart väster om Riga och final i Rigas gamla stad. Endast Clarie och jag lyckades kvala in till våra 85-klassers A-finaler, där Clarie tog brons och jag silver. Våra banor var väldigt lätta såväl i kval (där vann jag och fick starta sist i finalen) som final (där var jag inte lika duktig och fick stryk med 14 sek. av samme schweizare som i fjol i Köpenhamn) och det var svårt att göra några fel.

De flesta av de andra final-klasser hade en port på kartan, och den skulle vara öppen enligt kartan. Men den hade inte blivit öppnad utan var låst, så deltagarna fick söka andra vägval. Tyvärr bestämde tävlingsledningen tillsammans med juryn att underkänna dessa klasser, vars A-final-medaljörer i stället för medaljer fick var sin blomma. I B-finalerna blev Ulla 2a och Eva 29a i W65B, Anna-Lisa 47 i W70B (klassen godkänd) och Raimo 20e i M75B.

För mig verkar det som om beslutet var onödigt ”korkat”, eftersom vi sedan drygt 20 år har mellantider på våra tävlingar. Det händer ju att en kontroll kan bli fel-placerad och då kan man ju reducera slut-tiden med de 2 sträck-tiderna till och från den felställda kontrollen. I detta fallet i Riga hade det räckt att i de berörda klasserna ta bort bara en sträck-tid, där den stängda porten fanns som ett vägvals-alternativ.

Jag framförde detta förslag till en jury-medlem och på Facebook men ännu har det ej blivit någon ändring. Så nu får vi se om det kommer en massa räkningar på anmälnings-avgifter, transporter och övernattningar från sprint-specialister, som tycker att de tagit sig till Riga i onödan?

Efter en dags vila var det dags för skogs-kval ca 15 km. NV. Riga och där var det liknande terräng som mellan Åhus och Degeberga Sommarby. Här lyckades samtliga 6 Panare kvala in till Medeldistans A-finaler från samma arena, där det blev följande placeringar: Eva 58a och Ulla 67a i W65A, Anna-Lisa 66a i W70A, Raimo 43a i M75A, Clarie 2a i W85A och jag 2a i M85A. Antalet anmälda i våra klasser var 230 (W65), 193 (W70), 12 (W85), 218 (M75) och 37 (M85).

Skogskvalet var nog den svåraste tävlingen, och där lyckades jag bomma 4 kontroller i följd, så jag fick starta 3e sist i A-finalen, där vi bara hade 1 minuts startmellanrum. I fjol på Själland hade vi 4 min. startmellanrum vid alla de 3 skogs-tävlingarna. Direkt efter starten gick det inte så bra för mig, och vid 1a kontrollen hade den 1 min. senare startande tysken tagit in 40 sek. på mig. Sedan kunde man på sträck-tiderna se, att han varit 5-10 sek. efter mig vid samtliga följande kontroller och 2 sek. efter mig i mål, varför jag blev slagen av honom med 58 sek. Eftersom jag aldrig vände mig om, såg jag aldrig honom förrän jag kommit i mål. Det är väl då ganska tydligt, att han följt min rygg i stället för att orientera själv, så han och jag har väl inte riktigt samma uppfattning om fair-play i vår underbara idrott.

Efter ytterligare en vilodag var det dags för sista finalen – Lång-distans. Och även här var de 6 Panarna i A-finaler. Nu sprang vi direkt vid Östersjöns strand ca 35 km. NO. om Riga. Och till samtliga starter kunde vi gå eller jogga med höger fot i havet och vänster fot på land, precis som vid Start 2-4 vid 50e O-Ringens 3e etapp vid Friseboda 2014. Här blev Ulla 13e och Eva 68e i W65A, Anna-Lisa 71a i W70A, Raimo 40e i H75A, Clarie 2a i W85A och jag själv 1a i M85A.

Här hade vi 2 min. startmellanrum, jag startade näst sist och den färske tyske medeldistans-världsmästaren startade sist. Naturligtvis var jag rädd att han skulle följa efter mig igen, men jag fick möjlighet att göra ett säkert vägval till första, och 2 min. startmellanrum är ju dubbelt så mycket som 1 minut. 2a blev i stället en av mina äldsta och ännu levande OL-vänner – nämligen Palle Bay från Köge i Danmark - som t o m är 2 år äldre än jag. Palle nådde målet 1 sek. efter mig utan att jag såg honom. Han hade startat 6 min. före mig och bommat första kontrollen, som han besökte strax efter mig och jag vann alltså med 6.01 min. Då jag senare studerade sträck-tiderna, syns det att Palle passerat kontrollerna 2-9 5-10 sek. efter mig, utan att jag lagt märke till honom. Så med min försämrade löpnings-hastighet har jag nu blivit så ”lätt-hängd”, så t o m äldre konkurrenter kan följa mig i skogen utan att jag lägger märke till dem.

Det var min 15e vinst i Veteran-VM sedan den första på Jylland 1999 i M65. Därefter har jag vunnit 1 gång 2006 i M70, 4 gånger i M75 2008-2010, 6 gånger i M80 2013-2017 och 3 gånger i M85 2018-2019. Jag har också tagit 4 silver, 1 2010 i M75 och 3 2018-2019 i M85. Tyvärr har jag ännu inte lyckats ta en brons-medalj eller kvalificera mig till någon B-final, så de målen har jag ännu kvar. Men jag har varit mycket nära bronset med ca 15 placeringar mellan 4 och 10 i de 42 A-finaler, som jag kvalificerat mig till mellan 1990 och 2019. Och jag har också lyckats vinna ca 15 av mina 66 kval-tävlingar under samma tid och aldrig råkat ut för diskningar. Och ännu har ingen av mina 108 Veteran-VM-tävlingar blivit ogiltig-förklarad.

Så det är mycket tydligt, att just Veteran-VM-tävlingarna blivit just mina favorit-tävlingar, eftersom jag vid andra Ol-tävlingar mycket lättare råkar ut för felstämplingar, överhoppade kontroller eller annulerade tävlingar.

Under åren 1990-2018 har jag också ordnat OL-resor till de 27 Veteran-VM-tävlingarna i Nya Zeeland (2), Australien (3), Brasilien(1), USA (1), Canada (1) och Europa (resterande 19). Nu i år var det första gången, som jag inte hade någon egen resa ordnad. Men jag kommer igen till nästa år i Slovakien, eftersom jag redan bokat flera hotell-rum i Kosice 7-15 augusti, och min 52a Höst Öst -resa 25 okt – 10 nov besöker också Kosice 30 okt – 1 nov. Välkomna att vara med. Och kanske kan det också bli en Veteran-VM-resa 2021 till Asiens första Veteran-VM i Japan?

Till sist varma tack för alla Grattis, som jag fått efter årets 3 ”nya” medaljer.

Medaljörerna på långdistansen i klass M85 och W85. Peo Bengtsson längst upp och Clarie EK till vänster. (Foto: Photo: Janis Ligats, Flickr WMOC 2019).